.. på tal om fördomar

fördom ett
Vi hade 'face to face' möten med våra överordnade för någon dag sedan där vi diskuterade.. ja... jobb.. mer eller mindre.
Under detta möte berättar min teamleader att han nästa vecka ska ha en intervju med en eventuell ny svensk tjej och han berättar att hon har vart med i Fröken Sverige tävlingen och är tydligen känd i Sverige.
Hade jag druckit något här hade det varit hosta varning. Min första undran är ju förstås hur min teamleader kan veta detta, jag menar, det är ju inte direkt något man plitar ner i ett CV när man söker dator-relaterade jobb.
Men jodå. Visst stod det i hennes CV.
Enda anledningen jag anser hon har rätt att skriva ner det är om det annars hade lämnat en lucka, och luckor är man inte nådiga över i världen av CV..

Jag har redan dömt ut henne som en silikonblondin med inget mer i tankarna än att få alla pojkar att springa efter henne.
Skäms. På mig.

Lite cred borde hon ju få av det rena faktumet att hon har sökt ett jobb så långt ifrån det glamorösa man kan komma.
Dessutom skulle mitt företag inte ens fundera på att inverjua henne om hon inte har tillräckligt med bevis för att hon kan det vi gör.

Ändå, så sitter den där. Den mentala bilden av hur en föredetta Fröken Sverige är. Min bild av de deltagande är människor som tar sig själva på alldeles för stort allvar.

Hon MÅSTE bevisa att jag har fel. I depend on her...

fördom två
Förra helgen, efter två veckors sjukskrivning för operation så blev jag äntligen utsläppt och tog en öl med arbetskollegor. Kollega W hade tagit med sig kompis B. I början gav jag ingen som helst uppmärksamhet till B då mitt första intryck av honom var att han har verkligen ingenting jag är intresserad av.
Folk börjar droppa av och det slutar med att det är jag, W och B kvar och vi har faktiskt grymt kul. Båda två delar min sarkastiska ironihumor och kvällen var helt enkelt väldigt lyckad.
Till historien hör ju även att jag har varit singel. Länge. B visade intresse och efter ett tag var han inte så oattraktiv längre.
Dagen efter kunde jag inte förstå vad det är jag pysslar med. B hade kvällen innan fått mitt telefonnummer och dagen efter ångrade jag det då jag kollade mer på mitt första intryck.
Svart skjorta med uppkavlade ärmar, träningsdojor och illasittande jeans. Stil relaterat till nörd. Gud jag skäms, jag lovar, men det är så jag ser på honom.
Yttre.
Tar vi en titt på insidan så har vi faktiskt ganska mycket gemensamt; läser samma böcker, gillar samma filmer, uttrycker oss på liknande sätt, har liknande värderingar etcetc.. Däremot är han nog inte så säker på sig själv (eller mig) för han frågar hela tiden om jag har det bra, om jag trivs, om jag vill gå eller stanna kvar eller vad som helst egentligen, tillsammans med att alltid påpeka om hur fin jag är och liknande.
Han ringde ju naturligtvis och jag lever detta året med 'ja' istället för 'nej' och det innebär att säga ja till en date, bara för att ge det en chans.
Det gick bra. Det går ju bra. Vi har mycket gemensamt.
Men det klickar inte. Den där magin jag fann i R finns inte i B och jag vet inte om jag kan tvinga fram den.

Är det för att jag dömde honom vid det första intrycket och är full av fel fördomar och fel värderingar för att inte kunna ge det en chans?

fördomar... bah