rannsakning av fördomar

Vi har ju suttit och emailflörtat sen Det hände, -R- och jag. Lite små oskyldiga emailflört som inte alls kommer leda nånvart då jag inte planerade när jag var liten att 'bli den andra kvinnan' när jag blev stor.
Nå.
Igår när jag låg å klurade och försökte somna så kom en tanke och slog mig på kinden. Det var ganska obehagligt.
Anledningen, insåg jag igår, till att jag inte kan finna någon attraktion i B är för att jag mäter i -R- mått. Hur ofantligt taskigt är inte det liksom.
Genom att mäta i -R- mått så kommer jag förbli singel resten av livet. Oddsen var inte ens goda från början (följ link för att komma till uträkning och odds - mätt i fel ålder men jag tror knappast oddsen blir bättre bara för att jag inte delar 'åldersbox' med författaren ifråga).
-R- och jag har den där magnetiska helt 'omöjlig att förbise' attraktionen mellan oss där allt vi gjorde bara blev rätt för vi visste precis vad den andra menade och ville ha. Som att vara varsin sida av samma mynt.
Typ.
Dessutom kommer jag nog aldrig sluta hoppas på att han en dag ska påbörja 'släppa-allt-som-betyder-något-för-att-springa-till-mig' fasen, och inte kan jag vara ockuperad med en person som, normalt sett, inte faller in i den 'standarden' jag skulle vilja hoppas jag har och håller för killar.
Bara stoppa där ett tag. Vadå standard jag hoppas jag har och håller för killar..
Det enda, för att återgå till tanken som slogs, som egentligen håller mig tillbaka för att våga utforska vad B och jag skulle kunna bli, är hoppet om att -R- ska inse vilken pingla jag egentligen är och komma springande. Det och att om jag skaffar en pojke så vill jag kunna impa på -R- och genom det slå -R- standarden med råga.

Jag är en rakt igenom elak människa.

B och jag ska på IKEA imorn. Det är dags att be om ursäkt till den högre energin och fokusera på det som är bra. Det som funkar.

..Och försöka förbise det faktum att det kanske inte alltid k.a.n slå gnistor, och att det inte är fel med det. För det är det väl inte... eller....?