innan-jag-skulle-till-doktorn nojja

Det är ganska länge nu som jag har klagat och klagat över min vikt.
Rättfärdigat nåväl, men det finns en gräns.
Därför försökte jag innan jul att gå ner lite, helt på egen hand.
Det funkade ungefär tills alldeles efter jag tappade de första fyra obligatoriska kilona.
Sen tog det s.t.o.p.p

P.g.a det usla resultat så tröståt jag i en vecka eller två tills jag gick tillbaka till mina vanligtvis helt normalt sunda matvanor.

Men vikten, den rörde naturligtvis inte på sig.

I belgien kommer man undan med vad som helst - till och med det här med att gå till doktorn.
Ni förstår, man får tillbaka 75-82% av kostnaderna från sin socialförsäkring (så länge man inte gör något extraordinärt som det jag är på väg in i).
Iaf.
Eftersom jag gillar att komma undan med praktiskt taget vad som helst sökte även jag mig till en doktor.

Besök 1.
Vi bestämde att vi skulle kolla mitt blod på praktiskt taget allt som går att kolla eftersom jag vid det tillfället var helt bombsäker på att det är något kemiskt fel med hur min kropp tar emot mat.
Att kolla allt detta tar ganska mycket blod.
Mer precist - det tog fem tuber.

Besök 2.
Gick omkring med en allmän dödskänsla och inskränkte respekt i allt som kom närmre än 1 meter.
Jag var redan hellt på det klara med att jag var på väg mot en säker död.
När jag kommit så långt som till väntrummet hade jag redan skrivit testamente och funderat ut hur jag skulle göra med lghten.

Nåväl.

Min läkare lever helt klart inte i samma illusion som jag.
Inte nog med att hon har råge att säga att jag inte alls håller på att dö.
Hon stirrar mig dessutom rakt in i ögonen och säger att det är sällan hon ser så friska människor som jag (uppenbarligen, om hon mäter efter sitt eget sinnes hälsa är vem som helst frisk).
Jag har inte HIV (inte ens litegrann...), min sköldkörtel producerar precis lagom, mitt blodsocker är lägre än vad som behövs (får höra: ju lägre desto bättre men det muntrade inte upp mig) och mitt kolesterolvärde ligger under genomsnitt för ett sportande alterego i min ålder.
Till och med min lever fungerar som den ska.

Mnjae, tänker jag och skruvar lite obekvämt på mig där jag sitter.

Jag HAR ju faktiskt väldigt ont i höger pekfinger...

Men inte ens mina försök till barnslighet belönar sig med denna doktor.

Hennes kommentar är bara kort och gott "din kropp gillar helt enkelt att ha sina bilhandtag. Du väger mer än vad du behöver, men din kropp mår inte dåligt av det".

jaha nähä *slänger iväg sura blängblickar*.

Vi sluter väl fred till slut och kommer överens om att jag ska skriva ner allt jag äter i två veckor och bestämma tid hos en 'nutritionist' som kan lägga beslag på ännu mer av mitt blod och göra fler analyser (äter jag något jag är allergisk mot etc etc) och sen får vi se om jag är fast i limbot av hälsosamt fet.